I dreamed I went to heaven
And you were there with me
We walked upon the streets of gold
Beside the crystal sea
We heard these angels singing
Then someone called your name
You turned and saw this young man
And he was smiling as he came
And he said friend you may not know me now
And then he said, but wait
You used to teach my Sunday School
When I was only eight
And every week you would say a prayer
Before the class would start
And one day when you said that prayer
I asked Jesus in my heart

CHORUS
Thank you for giving to the Lord
I am a life that was changed
Thank you for giving to the Lord
I am so glad you gave

Then another man stood before you
And said remember the time
A missionary came to your church
And his pictures made you cry
You didn't have much money
But you gave it anyway
Jesus took the gift you gave
And that's why I'm here today

One by one they came
Far as your eyes could see
Each life somehow touched
By your generosity
Little things that you had done
Sacrifices you made
They were unnoticed on the earth
In heaven now proclaimed

And I know that up in heaven
You're not supposed to cry
But I am almost sure
There were tears in your eyes
As Jesus took your hand
And you stood before the Lord
He said, my child look around you
For great is your reward

I am so glad you gave.

såhär känns det extra mycket idag, med dig på andra sidan jorden i princip

var det inte så vi sa när vi var små

att om man grävde tillräckligt djupt så kom man till där du är?

för jag vet att du har berört mig på ett sätt ingen annan har

du har förändrat mig i grunden

genom dina tankar

dina handlingar

dina känslor

dina ord

och jag vet, lika säkert, att jag inte är ensam om det

för även om du har få nära vänner, precis som alltid, så har du rört vid så många människor

utan att du ens vet om det tror jag

för du gör saker för andra

inte för att själv må bättre av det

utan för andras skull

jag saknar dig, på ett sätt jag inte kan förklara

och på nåt sätt räknar jag ner dagarna tills du är tillbaka

även om jag inte ens vet när du är tillbaka

men för varje dag som går

så blir det ju en dag mindre

inte sant?

yep, this is it

för grejen är att det är sällan du börjar prata med mig

om inte min status, eller vad man ska kalla det, på skype säger nåt drastiskt

jag är lite less på det ärligt talat

på att jag alltid måste ta första kontakten

eller

inte lite less

väldigt less

så nu, jag har bestämt mig för att inte börja prata med dig

bara för att se hur lång tid det tar innan nästa gång vi pratar

visst

du har fullt upp med ditt och din kommande resa

men jag har ju också fullt upp

men valt att prioritera vissa saker för andra

typ dig

före mig

det kanske är dags för dig att göra samma sak

Jag ville bara säga att jag vill öppna mitt hjärta, och släppa all onödig luft ut
att mitt hjärta vill dunka för dig, fast de gör det redan, men det visste du
dunk, dunk, dunk, mitt öra mot ditt bröst, mjukt för mjukt jag tänker aldrig gå
men inget ljus utan skugga, eller tvärtom jag vet inte riktigt
*andas*
jag ville bara säga att jag vill somna vid dig, och vakna vid dig, får jag det?
för din hud på avstånd är så gästvänlig att jag mer än en gång var nära att röra dig
men fegis är jag, fegis, fegis, fegis, men det är du med, för du berättade det för mig
vi är fegis tillsammans, och jag trivs med det för vi är två, och jag är en
*andas*
och läppar kan se så glansigt mjuka ut om ljuset är rätt, och det är det jämt
för du är solen, och månen, ja, allt som är bortom jorden, du är en stjärna
min strålkastare mot dig, allt ljus på dig, men du bländas och ser inte
du faller mot marken och ville ha hjälp, men du såg inte mig, du var bländad
*andas*
jag hittade dig och du hittade mig, men jag var paranoid och trodde inte på sanning
du är den enda som jag tror på, som bara vet hur man berättar sanningen
och du är den enda som vill ha mina händer på din hud överallt, överallt
den enda som drömmer om mina läppar om mig, mig, mig, och ingen annan
*andas*
jag ville bara säga att jag är glad att jag känner dig, och att du pratar med mig
och att du är kvar vid mig, och bryr dig om mig, och skrattar med mig och inte åt mig
och du håller min hand, och du håller om mig, du läser mig så lätt, så lätt, nästan för lätt
du är läskig, för du är för bra, för bra, för att vara sann, men du är det du är verklighet
*andas*
jag ville bara säga att jag tycker om dig, mer än du tror, mer än jag visar
och jag vill inte tappa bort dig igen, prata med mig riktiga ord som bara du kan,
som bara jag förstår, för jag gör det jag lovar, lovar, lovar att jag förstår
men nu måste jag sluta prata, för jag måste snart sova, hejdå kram med känsla

kram med känsla kram kram kram kram med jättemycket känsla
*andas*
*förvirrad*

det är 2004, men den är inte skriven om honom, utan om dig

dig

precis som så många andra texter från den tiden

texter du aldrig fick se

texter ingen fick se nästan

speciellt inte han

det var illa nog ändå

men nu

nu när jag ser tillbaka på alla texter

så kan jag ju se spåren av dig i dom

mitt val av ord

mina beskrivningar

det är ju alltid dig jag kommer tillbaka till

påminn mig att hitta mina gamla block i sommar

så ska jag skriva allt här

allt som är om dig

-vad är det du är så rädd för? varför flyr du från en person till en annan?

för en gångs skull är det inte du som har sagt det

för du ställde mig aldrig mot väggen på det sättet

aldrig någonsin

feghet, rädsla eller respekt för mina val låter jag vara osagt

men vad är det jag är så rädd för?

varför flyr jag från en person till en annan?

jag har knappt vart singel sen sommaren 2000

längsta perioden jag var singel var 2002, det var nåt halvår eller nåt

för jag flyr från ett förhållande till ett annat

i jakt på vad?

kärlek? acceptans? självförtroende? känslan av att vara behövd?

för det var först med/efter dig som det beteendet eskalerade...

sen dess, sen sen höst 2003 har jag haft 3 förhållanden, inne på det fjärde nu

och vart singel totalt kanske 5 månader... det har gått i snitt 1,5 månad mellan mina förhållanden sen dess

på tok för lite

men jag kan ju inte vara singel

jag vet inte hur man gör

och jag tar alldeles för många dåliga beslut som singel

det vet jag ju

men samtidigt

ibland

ibland önskar jag att jag hade kunnat vara singel

ett tag

som vuxen

för det har jag inte vart

nånsin

Shattered dreams and broken memories

Is all I have left of what could’ve been us.

The thing that scares me the most right now

Is the fact that I actually love you, more than I dare to.

‘Cause I love you from here to anywhere in the universe

I love you with every fibre in my body.

With every heartbeat.

With every breath.

And that scares me. More than anything.

The thing that frustrates me the most right now

Is the fact that I can’t explain this to you

And every time I actually have the courage to, you have to go.

I tried to tell you, in a dream once, and you patted me on the head and said

-well, that’s nice.

And that was it. I awoke and didn’t feel you warm and near.

So I never told you

I’m a coward, I admit it, but I don’t want to ruin what we actually have

For something that we can’t have.

‘Cause after all, I’m just me, you’re just you, and we’re just us

We will fight ‘cause we care, we will scream ‘cause we’re afraid not to be heard and we will cry ‘cause of all the things we didn’t say and didn’t do.

Someday I hope I find the courage to tell you how much I love you, how deeply I treasure what’s left of us, how much I appreciate everything about you. Well, perhaps not everything, but an awful lot more than I say.

And that day I hope I have the words you understand.

jag har dom fortfarande inte tror jag

orden alltså

eller

du kanske förstår

men inte helt tror jag

inte på det sättet jag älskade dig

det gjorde fysiskt ont när du inte var i närheten

eller som i analys #2

när du inte såg mig

trots att jag var där

mamma påstår att jag sken upp som en sol

varje gång du ringde mig

och det gjorde jag nog

för att det var som att du levde i mina ådror

under en kort period av mitt liv

en kort period som förändrade mig i grunden

du älskade mig

även om jag inte kunde tro på det

så fick jag ett helt zoo i magen varje gång du sa det

eller skrev det

du var den första som sa det till mig

och det är därför du fortfarande är så speciell i min värld

jag lyssnar fortfarande på dig

du har ett sätt att förklara saker

som bara du har

det är som att dina ord hittar i mig

på ett sätt ingen annans gör

Jag vill ha dig för mig själv

Sista sekunderna av natten

Jag vill kunna finnas intill dig

När solen går upp

Och vi går tillbaka tillsammans

Inte ensamma bredvid varandra

Men allt är en utopi

Min egen drömvärld

Nånting som du knappast

Skulle kalla önskvärd

För allt som oftast

Är jag ensam bredvid dig

Bortglömd med dig

Och bortgjord av dig

Du ger mig andra perspektiv

Försöker göra mig konstruktiv

Men vet ingenting om mitt liv

Du gör mig fan mer destruktiv

det är 2005,

jag vet inte riktigt

men midsommar det året

det var som att jag inte fanns för dig

du var där

jag var där

men du såg mig inte

visst, vi var inte vänner längre på samma sätt

du orkade inte med mig

men du sa det aldrig rakt ut

och det smärtade nog mest

för jag behöver förklaringar

jag behöver orsaker

jag vill alltid veta "varför?"

Jag skryter

Det låter inte ens bra i mina öron

Men jag skryter

Hejdlöst

För att du inte ska komma mig på spåren

Om hur det egentligen är

Hur illa det egentligen är

För på andra sidan mina ord

Så är det kaos

Precis som vanligt

Precis som jävla vanligt

Men jag vill ha ett vanligt liv

Ett liv som ”alla andras”

Utan kaos

Utan allt som är mitt liv

Så jag skryter

Om min skola

Om mina resultat

Om att stå på scen

Och visst, jag ljuger ju inte

Men mitt liv är så mycket mer

För det känns nästan som att jag har en djävul

På varje axel

När andra bara har en

Det som kan gå åt helvete

Går käpprätt åt helvete

Och det som ska gå bra

Går också åt helvete

Men det här är ju inte så uppmuntrande

Det är inte sånt du vill höra

Det vet jag ju

Så jag skryter

Men det vill du inte heller höra

Det är som att du vill höra sanningen

Men bara den bra sanningen

Den normala biten av mig

Även om det inte riktigt finns nån sån

Jag brukar säga att

Det du inte vet om mig

Det är inte värt att veta

Men det är mycket du inte vet om mig

Och det är mycket jag döljer för dig

Av olika anledningar

Jag döljer hela mitt liv nästan

Eller

Allt som inte försiggår på ytan

Utan allt som sker dolt

Allt som ingen vet om mig

Det döljer jag även för dig

Jag skryter istället

Nånstans inom mig är jag rädd

Maniskt livrädd nästan

För att du ska komma på mig

För att du ska se igenom

Och ibland tror jag nästan att du gör det

Men du orkar inte ta striden

Ingen orkar med mig

Som jag är, på riktigt

Så jag skryter

denna är daterad till 2004, när vi fortfarande pratade, när du fortfarande fanns som en viktig del av mitt liv

det liv jag inte kunde dela helt med dig

även om jag ville

jag vet inte om den är skriven om dig egentligen

men det kunde ha vart det

det är nog det

men jag vet inte helt säkert

orden får det att låta lite så,

men helt säker kan jag ju inte vara

jag saknar dig, så det gör ont

jag saknar tiden när du var en naturlig del av mitt liv

av mig på ett sätt

förstår du?

för även om vi pratar nu

så är det inte samma sak

för jag förlorade dig en gång i tiden

eller

jag har förlorat dig flera gånger

för ingenting har varit sig likt efter december 2003

jag sabbade det

för alltid

och jag insåg det i samma sekund jag sa det till dig

evighetsförlåt räcker inte den här gången