Varför gjorde jag sådär?

Varför känns det som att jag går isär?

Jag vet varken ut eller in

Vill så gärna kunna kalla dig för min

Vart slutar du, vart börjar jag

Hjärtat slår så ojämna slag

Du är så nära, men ändå inte här

Jag vill kunna vara där du är

För du är den enda för mig

Ja du är den enda för mig

Den enda, enda, enda för mig

Jag kan inte förneka det nu

För den enda för mig, den enda, är du

Med en enda blick, hade du mig fast

Mina känslor gör så tvära kast

Jag vill sträcka ut handen, röra vid dig

Men jag vågar inte röra mig

Jag skulle göra vad som helst

Jag skulle ta mig vart som helst

För du är den enda för mig

Ja du är den enda för mig

Den enda, enda, enda för mig

den har, nånstans, ackord tror jag

eller

bilder som visar hur man ska spela den åtminstone

tror den är skriven på Nathalie

då, när allting var som mest uppochner

2003

jag kunde inte spela gitarr

kan fortfarande inte

men den här ska jag försöka hitta ackord till

och spela in och skicka

om du vill

om du står ut med falsksång så det visslar om det

och troligtvis fel ackord

men när jag hittade den här texten

så är det som att melodin hittades i mitt huvud

frågan är om jag kan få ihop melodin i skallen

med jaqline...

förstår du inte?

jag är inte så genomtänkt som jag låter...

du gör mig genomtänkt

du ger mig perspektiv på saker

på ditt liv

på mitt liv

på bra och dåliga saker

perspektiv jag inte ens visste fanns alla gånger

jag kan ju filtrera mina tankar genom dig på nåt sätt

för du skickar tillbaka dom

med andra ord

med andra perspektiv

för mitt liv

och ditt liv

hur sammanlänkande dom än är

så är det två komplett olika liv

och det ger olika förutsättningar

olika sätt att tänka

resonera

känna

reflektera

jag är inte i din hjärna

och det är väl tur det

men du ger mig perspektiv på mig

som gör att jag verkar vara så mycket bättre än vad jag är

för med dina ord

med ditt perspektiv

så är jag genomtänkt, smart-på-mitt-sätt, och självmedveten på nåt sätt

men det är inte en bild jag kan känna igen migsjälv i

inte än

du är på andra sidan jorden i princip

och jag trodde inte jag skulle sakna dig så mycket som jag gör

jag saknar dig

ditt leende

ditt skratt

din bekymmersrynka

ditt sätt att förklara

jag saknar det sätt dina ord hittar i mig

för det finns inget bättre sätt att förklara det på

för hur man än vänder på dig

jag lyssnar på dig

tro det eller ej

just nu, livet är lite kaos

eller

inte livet som sådant

det är rätt bra för en gångs skull faktiskt

men allt runt omkring

mitt rum ser ut som ett katastrofområde

det är så mycket som ska hinnas med

som ska fixas

jag önskar du var här och kunde lugna mig lite

be mig stanna upp och andas lite

det är länge sen du gjorde det nu

alltför länge sen

två nätter kvar här

sen har jag en lägenhet att sova i

du får komma dit nångång

kanske en helg?

när du har kommit tillbaka hit igen

då kanske du får se en lite lugnare mig

än du gjort senaste gångerna

jag är lugnare här än där

och jag är alltid lugnare med dig

än utan dig

"för vems skull skriver du? hans, eller din?"

orden är inte dina

det är hans ord

och sanningen är att jag inte vet

för jag vet inte om du ens vet att min sönderanalyserande blogg finns

egentligen är det väl bara ett sätt att få ut allting

utan att dränka dig i mina ord

för även om jag fastnat i oss för 10år sen

så har inte du det

och jag vet inte om du orkar höra det

igen

igen

och igen

så det är väl för min skull jag skriver

i första hand

men om du läser det här

det är lika mycket för din skull

så att du kan få en chans att förstå

förstå hur mycket du har påverkat mig

och fortfarande påverkar mig

så för vems skull skriver jag?

min egen

tror jag

för att åtminstone göra ett försök

att röja upp i röran i min skalle

för allt snurrar fortfarande runt dig

fortfarande

för att citera harry potter

-after all this time?
-always

it's always you

it's always been you

jag bara råkar göra mig förbannat mycket bättre i text än i ord